Hej

Framöver kommer det mesta handla om rehab, hur mitt knä utvecklar sig och sådär. Inte så konstigt kanske, då det är det enda som rör sig i mitt huvud och det enda som händer angående min judo.

Träffade min sjukgymnast i tisdags och hon var positiv. Enligt henne låg jag redan någon vecka fram i rehaben då jag kunde böja mer än 90 grader i knäet samt hade ganska bra sträckfunktion. Knäet är såklart svullet, men det är inte lika svullet som efter att det gick ur led i Ryssland så jag hoppas att det försvinner snart. Fick rörlighetsövningar där jag böjer och sträcker knäet på olika vis samt övningar där jag hittar musklerna igen. Eftersom de har tagit en hamstringssena så är benet (baksida lår) stelt, det känns som enorm träningsvärk blandat med stelhet, framförallt stelhet är något nytt för mig som alltid annars varit naturligt vig. Men med massa träning, så ska det nog bli bra igen. Kör dessa övningarna en gång i timmen, så det blir mycket rehab just nu – även om den inte är så ansträngande än.
Skulle egentligen ha träffat sjukgymnasten idag igen, men fick besked sent igår att hon blivit sjuk så vi bestämde att det räckte med att ses nästa tisdag igen. Fick såklart besked om vad jag ska göra fram tills dess, så det känns bra.

Hej

Operationen är gjord, och det var en lyckad en sa de. Alltid skönt att höra. Dock hade yttre menisk skadats i andra smällen så en liten del av den plockades bort – men det kommer jag nog aldrig att märka av (förrän jag är gammal & skruttig). Så allt som återstår är rehab nu. Inte för att det är en liten skitsak, det kommer krävas mycket och hårt arbete, men det som är positivt är att jag har gått igenom denna resan en gång tidigare. Jag vet exakt vad som krävs av mig, hur jag ska utföra övningarna, vilket som är nästa steg i min resa. Jag ser ett slut på en väldigt väldigt lång tunnel denna gång. Men just nu blir det mest sängliggande aktiviteter, något jag är fruktansvärt dålig på. Men har ju märkt tydliga förbättringar redan från igår, så det om något är ju bra.

Hej!

Jag har precis kommit hem från 1 veckas semester i Egypten. Helt underbart var det med sol, värme, bad & mängder av snorkling. Fick mig att sakna att dyka med tuber riktigt mycket. Sist det hände var jag 14, så var ju ett tag sedan minst sagt. Men en dag ska det återupptas, frågan är bara vilken dag det blir. Time will tell.

Idag är det 3 dagar kvar till min operation!! Ska bli skönt att få den överstökad så att man kan röra sig åt rätt riktning, bli sekund för sekund närmare judomattan igen! Längtar massor.

Idag är en sådan dag, en sådan dag där jag saknar judon extra mycket – där jag saknar att fights tills jag ligger helt utslagen på mattan & knappt orkar resa mig upp igen. Saknar att vara ute på läger i veckovis, saknar att få massa spö, saknar att leva i min resväska, saknar att vara genomsvettig & ha stans svettigaste, äckligaste, fulaste frisyr, saknar att vara för trött för att orka äta efter passen, saknar blödande värkande (så pass att de ej går att böja dem) fingrar, saknar alla blåmärken, saknar att inte ha någon fräsch tröja, tights eller dräkt att ta på sig inför dem sista passen, saknar att längta hem, saknar svett-doften, glädjen, känslan, tröttheten, småskadorna, sällskapet. Jag saknar att behöva tejpa mig inför träning, jag saknar känslan av att absolut inte vilja träna, å känslan av hur varje muskel i kroppen värker.
Jag saknar att inte ha en invägning att behöva tänka på, saknar att inte få fixa till tävlingsfrillan på morgonen, saknar att inte stå på tävlingsmattan å känna adrenalitet pumpa enda ut i tårna, känna dunket i ryggen och sen bara gå ut å köra. Saknar att vinna, saknar att förlora, saknar att lära, saknar att resa mig upp igen och jag saknar att komma tillbaka starkare än någonsin. En sådan dag är det, då jag saknar judon!

En gammal Bild från Swiss Open, Januari 2011

Hej!

Ibland blir det inte som man hade hoppats på, och mitt knä är tydligen ett av de fallen. Ryssland som jag hade sett fram emot så länge, blev precis så som jag hoppades att det inte skulle bli. Mitt knä gick ur led och tillbaka igen, fruktansvärdaste smärtan jag någonsin känt – visste varje ut eller in & absolut inte vad jag skulle göra med mitt ben för att smärtan skulle försvinna, men det gjorde den. Det här betyder bara en sak och det är att en operation finns nu planerad, direkt efter att jag kommer hem från en veckas semester i Egypten. Där efter är det bara ytterligare en lång rehabperiod innan jag förhoppningsvis är back on track. Låt det gå smärtfritt, och snabbt samt låt mig sedan förbli skadefri!!!!

Men annars hade jag det bra i Ryssland – sol, kuliga judomänniskor, massa tid i gymmet och värme, massa värme! Saknar att vara ute på resande fot.

Hej!

Igår skickade jag iväg min visumansökan och för några dagar sen bokade jag flygbiljetter. Om 3 veckor sitter jag på planet till Sotji, Ryssland. Som jag har längtat efter denna dag, sedan den 12 Mars för att vara exakt – för det var då jag fick veta att om mitt knä är bra så är det här du befinner dig den 17-26 juli. (Längtan efter dagen då jag skulle få åka på första stora grejen efter skadan har funnits där sedan jag fick beskedet om att jag var skadad..) och nu är det bara 3 små veckor kvar. Läkaren har gett ok, han har sagt att knäet blir inte stabilare än vad det är just nu utan ett korsband. Nu får vi bara hålla alla tummar & tår att det är tillräckligt, och att det håller för den här konstiga sporten. Den 17 Juli har det gått ca 5,5 månad. Vilket är snabbt för att vara en korsbandsskada, men vill man så kan man – heter det inte så? Längtar så otroligt mycket, även om det känns lite läskigt.

Bild från sist jag var i Ryssland, då var det i St. Petersburg på en europacup.

I måndags var det exakt 4 månader sedan knäet vred sig, då kunde jag aldrig ana att mitt korsband var helt av. För borde det inte göra ont? Borde inte knäet svullna upp? Borde inte knäet vika sig titt som tätt? Borde jag kunna göra en enbensknäböj bara några dagar efter skadan? Inte ska det väll vara någon som helst fara att åka till Madrid och tävla, iaf till Korea måste jag ju kunna åka…
Det var några av tankarna som snurrade runt i mitt huvud varje dag, flera gånger om dagen. Jag kunde inte förstå och än mindre acceptera att hänt har hänt. Hur tufft det än har varit, hur många tårar som än har runnit ner för mina kinder, hur arg & förbannad jag än har varit så har det inte gått att göra ogjort. Idag ser jag ett ljus i denna enormt långa tunnel, jag håller bara tummarna för att det är rätt väg ut och inte en återvändsgränd…. Jag håller tummar & tår för att det ska funka att köra utan ett korsband, vill man så kan man – heter det inte så? Och jag vill, vill mer än något annat. Vill helst av allt NU, NU, NUU. Men vet att jag måste skynda långsamt. Har kört både newaza och tachiwaza med våra småbarn i typ -40 kgs klasserna. Det kan väl egentligen inte räknas, för jag kontrollerar allt – vartenda litet steg vi tar har jag kontrollerat. Men man måste börja någonstans, och att då kunna börja där man själv kontrollerar allt är perfekt. Jag är ju fortfarande inte färdigrehabab, men även där börjar jag se slutet. Skulle ha varit hos läkaren i måndags, på 4 månaders dagen, för ett återbesök. Men han ringde återbud, så nu väntar jag på att en ny tid ska skickas hem till mig. Vet egentligen inte riktigt vad han ska göra, vad han kan göra eller något.. Men har lite frågor jag vill ställa honom.

Tjenixen!

Nu har det gått ett tag sedan jag skrev något senast, och det har hänt en hel del under dessa dagar i min träning. Judodräkten är nu mera på mig varje måndag, onsdag & söndag. Jag har fortfarande inte kastat ett enda kast (om man inte räknar värdens mjukaste låga ipponseionage jag gjorde på uppvärmningen i förra veckan, då jag gjorde i stort sätt en ingång och min kompis gjorde ett framåtfall över.. så nej) ännu, men jag har kört fler ingångar än någonsin förr, både stillastående och i rörelse, kört grepp i rörelse (alltså stående fight fast utan kast), och pytte lite mjuk newaza (mattkamp). Varje gång jag kör ett nytt moment blir jag helt lyrisk, men inte så konstigt då senast jag körde för fullt var den 26 januari (vilket snart är 4!!!! månader sen), och varje nytt moment betyder ett steg i ny riktning. Rehaben går också bra, men det är svårt att märka skillnad från dag till dag nu för tiden. De första två månaderna så gick det spik rakt upp hela tiden ju, nu handlar det om inre saker som är svårare att träna upp och som tar längre tid och därför kommer inte resultaten lika snabbt. Men jag märker skillnad på senast jag var hos min sjukgymnast (ca 2 veckor sedan) och idag, så det är positivt. Men har två långa månader kvar innan jag förhoppningsvis packar väskan för mitt första riktiga äventyr!! Sotji står det som destination, om allt går som det ska vill säga. Själv håller jag fingrar och tår och sliter knäet (inte bokstavligt talat) av mig för att nå dit. Men vilja, koncentration, hjärna och ett sammarbetsviljet knä så ska det gå, det ska det!!
På måndag ska jag göra ett återbesök hos min läkare, så får se vad han ger för dom då. Och på Tisdag är det dags för ytterligare ett besök hos sjukgymnasten. Förhoppningsvis ska vi börja belasta i sidovridningar då, vilket är något knäet kommer att utsättas för massvis när det väl gäller sedan. Givetvis kommer vi jobba vidare på den inrebalansen också, för sen är det inte så mycket mer man kan göra än att hoppas på att det håller.

Men först har jag en slut-tenta i mattematik att göra, den ska skrivas på lördag uppe i Stockholm. Så det blir ett snabbt besök på några timmar i huvudstaden för skola & mys med 2 av mina favvistjejer. 2011 var ett magiskt år, det var vi tre mot oändligheten.
Så nu måste jag återvända in i matematikens värld, får sota lite för att jag avslutade allt pluggandet för 3 veckor sedan & redan glömt de viktiga detaljerna. Men det är bara att traggla så ska dem förhoppningsvis sitta där på Lördag – för jag är inte sugen på en omtenta!

Fullkomligt död efter en konditionscirkel här om morgonen, imorgon är det dags igen innan pluggandet i solstolen.

Hej!

Idag var första dagen på mycket länge som jag vaknade upp utvilad, vet inte varför men varit så fruktansvärt trött de senaste dagarna. Men skönt att var utvilad igen. Snart ska jag beta av dagens träningspass som är intervaller – frågan är bara om jag ska göra de på cykeln här hemma eller om jag ska ta mig bort till gymmet och göra de på roddmaskinen. Motivationen till just intervallerna är inte jättehög, men annars har min motivation till träning varit på topp enda sen jag kom hem från Stockholm. Allt känns roligt och utmanande. Kan bero på att jag fick massa bra besked där uppe om knäet, samt att jag fått ett nytt träningsupplägg och äntligen fått sätta på mig dräkten igen även om det inte är mycket till judo jag kan köra så får jag iaf ha dräkten på mig, vara med på uppvärmningen och stå på sidan och göra ingångar. Förhoppningsvis får jag börja med lite mer efter i morgon, för ska nämligen träffa min sjukgymnast då så håll tummarna.

Jag har tänkt på en sak, det är sjukt hur någonting kan förändras på en millisekund. Tillexempel när man blir skadad… Då rycks ens liv ifrån en på en bråkdel av en sekund, man hinner inte ens reagera också är det borta i månader. I början känns allt hopplöst och som om det aldrig kommer att bli bra igen, det spelar ingen roll vad någon annan säger om att det kommer att bli det, för det är ju inte bra nu och det är allt som spelar någon roll. Min vår var fullspäckad, jag skulle vara hemma i ca 20 dagar. I stället har jag varit 5 dagar i Stockholm och resten av tiden hemma. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig i julas. Nu 99 dagar efter min skada inträffade har jag fått ett större perspektiv till det hela, jag har insett att det skulle kunna vara mycket värre än vad det faktiskt har varit. Men jag lever nog kvar i min lilla bubbla ändå, för självklart önskar jag att det aldrig hänt och jag lever fortfarande ovetandes om det ens kommer att hålla att gå för fullt utan ett främre korsband. De absolut flesta dagarna tänker jag inte ens på att jag har ett skadat knä, jag skulle kunna leva vilket “vanligt” svensson liv som helst utan några problem – men det är ju inte det jag vill. Jag kommer utsätta mitt knä för en väldigt stor prövning och det är läskigt att inte veta om det håller eller inte. Det finns ingen garanti för att det någonsin kommer att fungera inte ens med en operation, och det är inte så kul att veta även om jag har bestämt mig för att det kommer att fungera och att jag ska visa alla som någonsin tvivlat på mig, mina beslut och mitt knä att jag hela tiden har haft rätt. Jag försöker vara smart samtidigt som jag vill komma tillbaka så snabbt som möjligt. Det är en hårfin balansgång.

Men nu får jag nog bestämma mig för var jag ska köra mina intervaller så att jag hinner med dem, duscha & äta lunch innan det är dags att jobba. 12.30-16.00, kort dag vilket är skönt. I kväll ska jag slappa framför tv;n då vår träning är inställd pga att det är gradering. Tråkigt, välbehövt och spännande. Det är inte många måndagar jag har kunnat sitta i soffan. Men träning var det!

Ytterligare en Bild från plagiats, lyckligt ovetande om vad om skulle komma att hända bara några dagar fram i tiden. Dessa senaste bilderna är tagna av Olivier, en skönt kille från Stockholm!

Här kommer lite fler bilder från playiats i början av året: 

Hej!

Förra helgen var jag uppe i Stockholm, på Bosön närmare bestämt. Det var såklart jättekul, men fruktansvärt svårt, att packa väskan för ett träningsläger. Svårt eftersom det inte skulle packas ner en dräkt, vad packar man då? Kändes som om jag hade glömt mer än hälften av grejerna, men det hade jag inte. Men skönt att få byta Staffanstorpsmiljön mot svettiga lokaler, lika galna människor som en själv, skratt och bara vara hemifrån lite. Vi hade maxtester då de andra ska åka på EM nu i veckan och alltså körde igenom alla musklerna en sista gång innan den lite lugnare träningen skulle börja. Kunde inte göra så många tester, då många är knä relaterade och ville inte riskera någonting samtidigt som det inte är speciellt lönt att maxa något som är mycket lägre än det man tidigare gjort för det blir inte bli i träningsupplägget senare då. Men de jag kunde köra gick helt okej, det var väll inte direkt några personliga rekord men med tanken på skadorna jag haft och på grund av dem inte kunnat träna på det sättet jag brukar, och fortfarande inte fått tillbaka den styrkan jag haft så är jag nöjd med att tangera mina rekord. När jag är helt 100, då vet jag att det finns betydligt mer att hämta i denna lilla kropp!
Pratade även med Drugge, sok’s sjukgymnast och han lämnade bra besked om mitt lilla knä. Det var väldigt stabilt i sidled (WEYY!) och glappet var minimalt (WEYY!!) så det var mer eller mindre bara till att börja smyga igång med teknikträning – i form av stilla stående ingångar! Lyckan var enorm och jag svävade på moln hela vägen hem. Har sedan dess kört 3 teknikpass, och det känns fruktansvärt bra måste jag säga. Oförskämligt bra!

Vart och träffa min sjukgymnast här hemma i Lund också, vi gjorde ett antal tester som man måste få godkänt på för att ha tillåtelse att återgå till sin idrott. Det var hopp, balans och koordinationsövningar. I hoppen hoppade jag längre på mitt skadade knä än på mitt friska – så inget att klaga på där inte. Balansen hade jag lite svårt med när jag var på plats, stod bara 20 sekunder (med stängda ögon, armarna i kors och andra benet upp i 90 grader) på det dåliga medan full tid (1 min) på mitt friska. Dock har jag testat mig själv här hemma, i träningssyfte för att bli bättre, och då har jag klarat 1 min och 28 sekunder . Men det var främst balansen inuti knäet som jag behövde öva lite mer på. Men måste tillägga att normalt sätt så dessa tester inte ens att tänka på vid denna tiden och att jag fick godkänt på alla utom 1 är då helt fantastiskt. Ska göra om några av testerna den 6 Maj igen, och då ska jag fullkomligt krossa dem! Motivationen är det inget fel på, absolut inte nu när jag har fått börja komma upp på mattan igen. Det är ju dit jag vill!!

Känns konstigt att inte ha påsklov detta året, mitt första år sedan jag började förskolan/skolan. Lika länge som jag tränat judo faktiskt. (Längtar kanske lite för mycket till det är på riktigt igen? allting accessoeras till judon i min hjärna nu förtiden..)  Men det som är skönt att jag fysikkursen slutade idag, och jag har precis lämnat in min sista uppgift. Så nu håller jag alla tummar & tår för att jag faktiskt har gjort rätt! Nu har jag iaf bara 1 vecka kvar med matten innan den också är över och då tar jag sommarlov ända till september (med den tanken kan det vara okej att vara utan påsklov) fast kommer bli en tuff vecka med 3 långa arbetsdagar och massa träning! Men det ska gå, får tänka positivt.

Nu ska jag sova, imorgon väntas tårtbak, träning+rehab, plugg och påskfirande!

Hej!

Nu har det ekat tomt här ett tag, men det är inte så roligt att skriva varje dag att idag har jag varit på gymmet/judon och kört rehab. För det är i stort sätt så alla mina dagar ser ut, knäet får jobba hårt och mycket. Men inte för hårt eller för mycket, svår balans men så otroligt viktig att hitta!
Jag har även haft en inlärningsvecka på bring city mail, så här ska det cyklas massor och delas ut post! Ett kul, varierande, utmanande & krävande jobb. Passar mig.

Men det bästa av allt, ikväll ska jag packa väskan(!!!) Dock får inte judodräkten hänga med riktigt ännu, men ska bli så kul att byta ut staffanstorp mot stockholm för några dagar. Det är fystester på Bosön och träningsläger i SPIFs lokaler som gäller. Åååh!!! Ska även försöka prata med SOKs sjukgymnast inom judon när jag är på Bosön och höra vad han har att säga om mitt knä, när han tror att jag kan få börja köra judo igen. Min sjukgymnast här hemma trodde jag skulle kunna börja med lite ingångar nu när jag ska träffa henne på Onsdag (om en vecka alltså). Längtar massor!!

Var nere i Falsterbo här om veckan också, letade bärnsten. Jag hittade ingen men David hittade en del!

Hej!
Nu är det Fredag igen, veckorna går otroligt fort. Tänk att det på Onsdag är hela 2 månader sedan jag skadade mig. Skönt att det ändå går fort, även om jag varje dag längtar tills jag får sätta på mig dräkten igen och faktiskt träna – inte bara glida runt på mattan. Men varje sekund som går går i rätt riktning, och skönt är det. Fyller dagarna med massvis med rehab, träning, jobbande, pluggande och andra roligheter. Antagligen därför det har gått så fort, för jag inte har legat i soffan i 2 månader och väntat ut tiden. De senaste veckorna har jag haft fullt upp, så pass fullt upp att jag ligger lite efter i skolplaneringen (ajjabajja!!) Men det gör egentligen inte så mycket, för det finns ett slutdatum då allt ska vara klart, sen bestämmer man själv när man vill göra allt, planeringen är bara för att hjälpa en så att man inte kommer på sista veckan att ojsan.. Så jag har det under kontroll, då mamma&pappa åker till Istanbul i morgon och pojkvännen åkte till Tyskland idag så blir det en riktig plugghelg gissar jag på. Ta igen allt, och kanske om jag har tur även ligga lite före? Bäst jag sätter igång!!

Förra veckan bjöd på några otroligt varma och underbara dagar, passade på att äta frukost ute i solen med katten som sällskap. Uppskattat av oss båda kan jag lova!

Införskaffat mig ett par nya Nikes. Suktat efter dessa sen de kom ut, och då de var på kampanj för mindre än halva priset igår så var jag ju bara tvungen att slå till. Ännu ett par till samlingen. Materiell kärlek!

Hej!

I onsdags, alltså en vecka sedan, var jag på magnet röntgen. Höll alla mina tummar och tår för att korsbandet faktiskt var helt, att det bara var uttänjt. Men så var såklart inte fallet… I Fredags nådde beskedet mig, och nu har jag äntligen lyckats smälta det. Jag har inget korsband. I går när jag var hos läkaren så bestämde vi att jag kör på utan korsband, att en operation inte är aktuell i nuläget. Det kanske känns idiotiskt, men jag litar på min läkares omdöme, och jag ska komma tillbaka snabbt och starke än aldrig förr. På eftermiddagen var jag hos sjukgymnasts och fick en miljon övningar kändes det som. Så de ska jag traggla med i 2 veckors tid nu, sen får vi om hon kommit på några nya svårare övningar till mig. Hon hade redan problem sa hon. Vissa går fortfarande med kryckor 6 veckor efter skadan inträffade, medan jag gör övningar som man normalt sätt gör mer i slutet av sin reahbiliteringstid. Vilket beror på att jag inte har tappat någon muskulatur alls utan för mig gäller det att bygga upp så pass mycket muskler att knäet håller i alla möjliga vridningar, påfrestningar och allt annat utan ett korsband. Det kommer säkert bli tufft, och jag kommer känna mig redo att dra på dräkten och börja köra mycket tidigare än vad jag kommer att få lov att göra. Känner mig ju inte ens skadad. Men det gäller att inte stressa, för vad gör en extra månad om det gör att jag inte drar upp skadan eller förvärrar den sedan och då får börja om på ruta noll och kanske genomgå den där operationen iaf. Det är svårt att tänka långsiktig när man är mitt uppe i det, för allt jag vill är att komma tillbaka nu, nu, NU! Men as i said, gäller att försöka tänka på framtiden med – för förhoppningsvis har jag många fantastiska år framför mig.

Något som är alldeles underbart är iaf vårvärmen som har hittat hit. Man blir så mycket gladare och positivare när solen lyser på en. Fick nämligen höra att under december månad(tror jag att det var) så lös solen i 6 TIMMAR i lund. 6 timmar på en hel månad! Sjukt. Annat är de dessa dagar, solen lyser från det att den går upp tills den går ner utan ett endaste moln på himlen. Gäller att njuta för snart kommer väll regnet, och då slutar de aldrig att regna.

Pluggsöndag delux här. Heh, så går det när veckan består av jobb 4 av 5 möjliga dagar och den femte spenderades på stan med en gammal klasskompis – och ja minimalt med pluggande. Igår var jag inte mycket bättre, gjorde allt förutom att plugga – inkluderande vara på gymmet till efter kl 00.00! Men just nu sitter jag nere på klubben med böckerna i högsta hugg. Kommit mer än halvvägs på veckans mål idag (+det lilla jag gjorde i onsdags) men som sagt, veckans mål ska vara klart idag 00.00 så jag har några timmar kvar och lite slit kvar. Dags att återgå med snoken ner i fysikandet, fast om en kvart ska jag cykla hem och äta middag. YAY!

När det inte finns någon inspiration till att plugga och längtan bort till dessa filurer i Korea är stor så bjussar jag 4 bilder från toppen av berget i Playitas. Måste tillägga att jag saknar solen och värmen med. Var så underbart att träna utomhus i shorts och linne. Annat är det här hemma, mulet och ruggigt.

Att vara skadad är aldrig kul, men det är tyvärr en del av idrotten. Att acceptera att man är skadad och inte kan göra det man brinner för är svårt, och det tror jag alla kan förstå. För det behöver ju inte nödvändigtvis vara just en idrott, det kan vara att man inte får träffa sina barn, att man inte får gå till jobbet man älskar, vara förbjuden att kolla på tvserien man är besatt av, aldrig få äta favoritmaten eller vad som. Att inte få göra det som får en att må som bäst, det är hårt och det kommer det alltid att vara. Men det finns inga genvägar. Det går inte att fuska sig igenom en rehabperiod, för det kommer bara att straffa sig i slutändan och skadan kommer att slås upp och eventuellt bli ännu värre och ta ännu längre tid. Just nu känner jag mig inte skadad för fem öre, jag vaknar inte på morgonen och känner smärta i mitt knä, jag känner inte smärta när jag använder knäet, och inte heller svullnar det upp. Vilket vanligtvis är tydliga tecken på en skada. Men där är en skada, och just nu känns det svårt att förstå det. Inte heller känns det lättare att acceptera att man inte får stå där på mattan med alla de andra när föräldrar kommer fram och ska leka experter och säger men inte är du skadad. Hur kan du vara skadad? Hur är du säker på det om du inte gjort en magnetröntgen än… Tja, jag har träffat södra svergies absolut bästa läkare och sjukgymnaster, jag litar på dem helt enkelt. Och tro mig, jag hade inte tvekat en sekund om de ens övervägde att låta mig stå på mattan – då hade jag stått där. Jag sitter inte utanför för att jag är lat, eller för att jag vill att folk ska tycka synd om mig. Och jag skrev egentligen inte det här för att vara någon sur tjej med en knäskada. För jag vet att de egentligen bryr sig om mig, och hoppas precis som jag att det inte är någon skada & att det är svårt att fatta att jag är skadad pga vilken rörlighet, stabilitet och kontroll jag har. Läkarna är också imponerade, men de känner ett tydligt glapp där det inte borde vara ett glapp vilket tyder på en klar korsbandsskada. Men jag håller alla tummar, tår och allt annat som ger tur för att det “bara” är en sträckning, hur ovanligt det än är. För jag vill upp på den där mattan och fightas helst NU på en gång.

Men för att det ska vara lite lättare att ta sig igenom dessa långa veckor av väntan så försöker jag hitta positiva saker med att vara skadad, även om dem är få – trångsynt som man är. Och trots att det gör det svårare att acceptera att man är skadad så är det ändå en otrolig fördel att inte ha några symptom direkt. Att slippa smärta och vara kaptabel till så mycket, ha kommit så pass långt i rehaben så här tidigt och ja allt. Jag är tacksam, även fast jag önskar att det aldrig hade hänt. Nu önskar jag bara att tiden snabbspolar sig, berättar att det inte är någon större fara, att jag får stå på mattan i Turkiet den 29 Mars och göra min riktiga senior debut. Det kommer bli en hård tuff kamp mot klockan, men jag hoppas att den är möjlig. Men innan jag fått göra en MR så är det omöjligt att avgöra. Fram tills dess kör jag på med rehab så mycket som knäet bara klarar av utan att gå över gränsen, så att jag ligger så långt fram i utvecklingen som det bara går.

Rehab, och fys med Carro på klubben. Stackarn fick också ont i knäet under SM. Håller tummarna för att det inte är något allvarligt.
Mera rehab..

Också fick jag en hälsning från Korea, om candy crush. Åhh vad jag skrattade!

Hej!

Var hos läkaren igår, och fick beskedet jag absolut inte ville höra. Där är definitivt en skada på mitt främre korsband, och jag får inte åka till Korea. Är fruktansvärt trött på att vara skadad nu, men det finns inte så mycket jag kan göra åt saken. Det som hänt har hänt, och nu gäller det att göra det bästa utav situationen. För att hitta något positivt i det hela så kommer jag nu vara hemma både när mamma fyller år och när årets junior SM går av stapeln, på hemmaplan! Ska vara där och heja på alla mina favoriter. Och såklart får jag massa extra tid att umgås med familj, vänner och pojkvän. Inte fy skam egentligen. Men känns som en klen tröst just i dagsläget. Men det kommer fler år, och fler resor. För att åka på dem måste man ha ett helt knä, annars kommer det inte funka. Det är det bara att inse.
Ska vara glad att det är en isolerad skada jag har, alltså att ingenting annat än just korsbandet har skadats, och att jag är så pass bra som jag faktiskt är. Har full rörlighet och hyfsad stabilitet.

Vann ett par tiggts från Röhnisch i dagarna, vilket gjorde mig på bättre humör. För hur snygga är dem inte? Och otroligt sköna!

Det blev inget Sofia för mig… Skulle ha varit där i helgen och gjort årets första tävling, även min riktiga seniordebut. Men en knäskada satte stopp för det hela. Vet ännu inte hur allvarlig skadan är, ska till skånes bästa knäspecialist på Torsdag och då lär jag få domen.. Det är korsbandet som spökar. Men hoppas på att få kunna åka till Korea den 10onde ändå. Så håll tummarna för att det bara är en sträckning, och ingenting är sönder…

Så nu har jag kommit fram till Lindesberg, på ett sätt är det skönt att vara hemma i Sverige igen men hade gärna tagit med mig värmen hem. Hade lätt kunna leva med att ha runt 20 grader på vintern ist för en massa regn, rusk, snö å slask. Men ska väl inte klaga, uppskattar sommaren desto mer när den är här ist. Kom som sagt fram till Lindesberg idag och i morgon drag träningslägret igång.

Här kommer tre bilder från Playitas

sberg

Just nu befinner jag mig på Playitas på Kanarieöarna. Njuter av att få massa D-vitaminer från solen under och mellan träningspassen. Finns inte mycket att klaga på just nu om jag ska vara ärlig. Förutom träningar, solning och badande så har vi även lite lagtävlingar i form av minigolf, volleyboll, badminton, osv. Går väll inte jätte super för mitt lag som består av mig och Martin! Men vi har vunnit 2 deltävlingar. På Torsdag vid lunchtid bär det av “hemåt” igen. Landar i Stockholm på kvällen och åker vidare till Lindesberg på fredag morgon. Under lördag och söndag står det massa judo på schemat samt lite genomgång av kommande vårtermin osv, träningsläger med andra ord.

Tyvärr är internatet så dåligt att bilderna inte vill laddas…

En liten tillbakablick över året som gått. Det har varit ett minst sagt spännande år, jag har varit med om så mycket som jag aldrig förr har fått uppleva. Till en början så skulle jag ha blivit senior i januari 2013, men så blev det inte. De gjorde helt enkelt om reglerna så ist för U20 blev det U21 och jag fick ett extra år som junior. Började året i Mittersill, i Österrike. 1 veckas stenhård träning, jobbigaste lägret på hela året. I februari var det dags för junior SM, och jag försvarade min titel från 2012! Och sen kom tävlingen jag längtat efter hela vintern, det var dags att åka till Tyskland vilket skulle vara året första internationella tävling och vårtouren skulle ta sin start här även om det inte var en Europacup-tävling, då det är en tävling med hög klass eftersom det kommer folk ända från Japan och Brasilien. Trots bra lottning fick tävlingen ett oväntat slut. Under min första match landade jag konstigt på handen och en bula syntes, det gjorde ont men av någon anledning fortsatte jag matchen ut, och lyckades vinna. Men insåg strax där efter att det kommer inte gå att köra mot, och besegra de allra bästa utan någon styrka & kraft i handen.. Så fort alla klubbens deltagande hade tävlat klart bestämde vi oss för att köra hem till Sverige igen, ist för att sova över och köra på morgonen. Natten spenderades på akuten, och visst var handen bruten det var det ingen tvivel om. På två ställen dessutom. 6 veckor med gips, på högerhanden!! Fick skriva alla prov i skolan på datorn, med vänster hand. Inklusive nationella i svenska b, inte det lättaste jag gjort. Efter 6 veckor med gips väntade 4 veckor rehabilitering, utan judo. Fruktansvärda 10 veckor! 1 vecka senare stod jag på mattan, i Österrike och tävlade på vårens absolut sista tävling. Det gick helt okej, för att inte ha tränat på 10 veckor. Efterföljande läger gick också bra, förutom en sträckning i låret.  Under sommaren var jag på träningsläger i polen, slitsamt för huvudet och kroppen med 3-4 träningar om dagen i 1,5 vecka. I slutet av sommaren drog höstens tävlingar igång igen, årets 2 sista Europacupen samt eventuella mästerskap. Tävlingarna kändes allt bättre och bättre, även om resultaten uteblev. Efter några om och men blev jag ändå uttagen att representera Sverige på junior EM och vid eventuellt resultat där så skulle jag även få åka till junior VM! Men strax före vi begav oss till JEM fick vi beskedet att alla som blivit uttagna till JEM även fick åka till JVM då anmälan behövdes skickas in innan JEM gått. Dagen innan JEM ringde min landslagscoach och sa att han hade fått diskbråck, igen. Så han kunde inte följa med. Så med en coach, som aldrig coachat mig stod jag på mattan under finalpasset på junior EM. I bronsmatch, som jag tyvärr förlorade. Men jag var otroligt nöjd ändå, trots ett skadedrabbat år lyckades jag prestera när det väl gällde och jag var mer eller mindre tillbaka på den nivån jag en gång varit. På min väg till bronsfinalen slog jag ut regerande europamästarinna dessutom. Det var med högt självförtroende jag åkte till Frankrike för uppladdningläger där. Sista dagen har jag dock så ont i nacken att jag knappt kan sitta upp eller något. Men hoppades att det var en inflammation bara, så åt lite voltaren och alvedon. Visst blev det bättre men inte helt bra. Under JVM vann jag en match och förlorade en, helt okej väl men inte vad jag hade hoppats på. Min nacke var dock inte bra, och jag hade ingen styrka i min arm. Tillslut gick smärtan över i nacken, men hade fortfarande ingen styrka i armen eller någon känsel i tummen. Det visade sig att jag i Frankrike landat på huvudet så att något buktade ut mellan mina diskar i nacken och de var den smärtan och känt och det tryckte nu på nerven därav avdomningen i tummen. Men jag valde ändå att åka till u23EM, även där gick det helt okej. Jag fick testa hur jag står mot de som är lite äldre än jag och förlorade på en snörplig varning mot blivande tvåa efter att vunnit min första match mot en inte helt okänd ryska. Fram tills nu har jag jobbat hårt med rehab för min skada, och utbuktningen är bort å så är även stickningarna i tummen. Nu återstår bara att hitta musklerna i axeln som nerven slog ut samt att bygga upp musklerna igen, men det går framåt och jag känner att varje gång jag kliver in i gymmet är jag starkare! Bra känsla!

Det har alltså varit ett år då jag åkt på en berg- och dalbana, jag har inte alltid njutit av färden men jag tror att det har varit lärorikt. Nu ser jag fram emot att bli 100 % hel och nästa år, som iaf till en början kommer att bli väldigt hektiskt!

Tack för 2013, och låt oss göra 2014 ännu bättre! Framförallt hoppas jag på ett skadefritt år!.

I söndags fick jag ett pris som årets kvinnliga judoka 2013, av judosyd. TACK så mycket!!

Hej

Nu är blickarna vända mot 2014, fick precis ett schema för hur våren kommer till att se ut. Den kommer vara intensivare än någonsin, men jag är taggad. Ska bli otroligt spännande att se hur det kommer att gå, vad jag kommer att få uppleva och hur det är på “riktigt”. Kommer besöka länder jag aldrig förr ens flugit över, kommer vara mer borta än hemma (jag som tyckte att jag levde i min resväska förr..), kommer vilja gråta och krama mamma, vilja pussa på min pojkvän när jag är flera tidzoner bort, skratta så att magen värker och få göra det jag älskar tills jag nästan tröttnar på det (fast jag tror knappt det går). Kanarieöarna, Korea, Ungern är bara 3 exempel på länder jag kommer att besöka nästa vår. Men först ska det firas jul, nyår, umgås med släkt, familj och vänner, det ska rehabas och det ska tränas judo, löpning och styrka, och inte minst så kommer en världens just nu bästa judokas komma till Sverige för att hålla ett teknikläger för oss också ska jag bli av med förkylningen som just nu sitter i min näsa!

Dagen innan anmälningstiden gick ut bestämde vi oss, vi skulle ställa upp på lag-sm. Dels för att det skulle vara jäkligt roligt och dels för att det var i Helsingborg. Vårt lag bestod av 5 tjejer, varav 3 styckena inte tränat speciellt mycket denna höst men jag ljuger om jag säger att vi inte var där för att vinna, och jag är jäkligt besviken över en andra plats. Även om jag vet att jag inte borde vara det, vi hade absolut inte förutsättningarna på vår sida för att ta ett guld – men finns viljan där så finns chansen där OCH vi var jäkligt nära. Finalen slutade 2-2 (då det är 4 matcher som körs i en lagmatch på damsidan) och det som avgjorde var att de hade 2 ippon (högsta poäng) medan vi “bara” hade 1 ippon och 1 wazari (mellanpoäng) (sen kan man säga vad man vill om domslutet i både den ena och den andra matchen, men så blev det och det är domarna som bestämmer). Surt som attan. Med turen på vår sida hade vi absolut kunnat stå där hoppandes och sjunga SM GUULD, SM GUUUULD. Men det får bli ett annat år. 2013 får vi helt enkelt nöja oss med ett silver. Silvret firades dock med julbord på byns “gästis”. VÄÄLDIGT GOTT sa magen iaf.

Denna veckan har jag haft fullt upp! Jobbat hela veckan, tryckt in träningar, möte, viktiga telefonsamtal och ikväll ska det firas att Frida fyllt 18. Till helgen ska det bakas, tränas, på adventfika till farmor och farfar och pluggas. Men gillar när det händer saker, så klagar inte. Har för övrigt en hemsk träningsvärk i ben/rumpa efter gårdagens timme med skivstången. Men klagar inte, skönt på något konstigt sätt..
Men nu måste jag skynda mig om jag ska hinna springa en runda innan David kommer hem från jobb och då dagens andra träning står på schemat.

Hej

Nu befinner jag mig på svensk mark igen, alltid lika skönt att komma hem trots att det är superkul att vara iväg. Tävlingen gick helt okej, mötte en ryska som var 2a sidad i första matchen, och vann. Sedan förlorade jag en väldigt jämn match på en varning mot fransyskan som blev TVÅA sen. Kändes surt, men ändå bra att man vet att dem är inte bättre än så. Det är bara att fortsätta träna på så kommer det snart! Och träning blir det mycket av nu de närmaste veckorna, och i början av januari åker jag till Playitas på Kanarieöarna i 2 veckor på ett teknik och fys läger. Ska bli otroligt spännande, kommer säkert vilja dö 100 gånger om under tiden jag är där nere, men ändå längtar jag!!

Nu väntas dock annat än judo, nämligen jobb på badet och i kväll pannkakor framför fotbollen. Heja sverige!

Efter första matchen, foto: eju.net

Yes, snart är det dags för u23 EM!! Insåg igår kväll att flyget går 06.25, dödligt tidigt men det ska nog gå bra.
I går var jag även hos en sjukgymnast för att kolla upp min “axel”, visade sig att jag har en utbuktning mellan disk 4 och 5 uppe i nacken. Men med lite övningar så ska det gå att bukta tillbaka det, så det är jag i full fart med här hemma. En gång varje timme, minst. Och jag vill tro att det redan känns lite bättre, men det kanske bara är inbildning & förhoppningar. Men bara på den lilla stund jag var hos sjukgymnasten märkte vi tydliga förbättringar i reflexer, rörelse och stelhet så det var bra iaf.

Hej

Jag kom hem från junior Vm för ganska så exakt en vecka sedan. Det gick inte riktigt så som jag hade hoppats på, om man säger som så. Ville självklart avsluta juniorkarriären på ett bra sätt, med ett resultat från VM. Men så blev det inte, denna gången. Vann första matchen mot en tjej från USA, sedan förlorade jag tyvärr nästa mot en från Kazakstan och var där med utslagen. Axeln spökade lite, men inget att skylla på. Nu är det bara att ta nya tag, sätta nya mål och kämpa vidare. Har haft en veckas vila där jag laddat upp både fysiskt och mentalt, och idag har träningarna dragit igång igen. Tränade lite styrka nu i eftermiddags och om någon timme är det judo!

Och nästa mål är redan satt, U23 EM som är om mindre än 2 veckor. Känner att jag varit i bra form både under EM och VM, så nu ska jag bibehålla formen och bara in och köra helt enkelt. Sen får vi se vad som händer, kanske ett lag-SM ? Hade varit superkul, sist (första och enda gången vi har deltagit med ett tjejlag, 2011) så VANN vi! Det var grymt kul. Det är det enda man kan sakna lite i en individuell sport, att dela glädjen när man gjort något bra. För ibland kanske man är den enda som är nöjd med sin insatts, och då känns det lite fel att vara glad när alla andra nedstämda. Men nog om det. Nu taggar jag träning!!!

Foto: Jakob Reinius, judo.se 

Oj, nu är det mindre än en vecka kvar tills det gäller! Jag pratar såklart om VM. Längtar så, ska bli riktigt spännande!! Tyvärr har jag fått en inflammation i muskelfästet i nacke/rygg. Vet inte riktigt vad jag har gjort, men det kom i Frankrike så ja. Men det ska förhoppningsvis ha lagt sig tills på Torsdag, annars är det bara att bita ihop iaf.

Gjorde precis en online tenta! Höll på att skriva min livs första tenta, men sen kom jag på att jag faktiskt har skrivit 1 innan, då jag läste en liten kurs på universitet parallellt med en kurs på gymnasiet. Men har aldrig förr gjort en via internetet, kan säga att tiden stressade en duktigt. Man såg varje sekund ticka ner. Men jag hoppas det gick bra, får veta först den 30. Nu ska jag bara lämna in ett 1-2 sidor dokument där jag besvarar några frågor innan jag åker till Slovenien, vilket jag gör på Onsdag.

Bilder från Frankrike

Hej!!

I morgon bitti bär det av till Frankrike, jag åker som vanligt ensam från Kastrup och möter upp resten i Frankfurt. Sedan ska vi åka buss till Strasbourg, lite segt men har varit med om värre så ska väl inte klaga. Träningarna här hemma flyter på riktigt bra, på bilden nedan kör jag frivändningar med mina gamla vikter – alltså det jag tränade med innan jag bröt handen och det kändes riktigt bra. Första gången jag klarade av det, ren lycka!

För tillfället är vi utan internet där hemma, men har en snäll pojkvän så är hemma hos honom och lånar deras internet just nu.

Lite träningsbilder

Hej!

I Fredags runt lunchtid hoppade jag och ett gäng andra från klubben in i minibussar och begav oss till Stockholm. Efter många om och men (inklusive helvarv i rondeller och usvängar) kom vi fram till hallen i Haninge och kunde väga in. På lördagen väntade Swedish Open för kadetter och juniorer, som är en internationell tävling dit det kommer både norrmän, finnar, danskar, svenskar, polacker, holländare och italienare. Med mig hem fick jag ett guld, första SWOP guldet faktiskt så det känns bra! Avgjorde 3 av 4 matcher på ippon – högsta poäng, och i finalen mötte jag ingen mindre än min klubbkompis Frida.

Om ungefär en vecka åker jag till Strasbourg i norra Frankrike på ett 4dagar intensivt uppladdningsläger inför VM. 12 timmars randori ska det hinnas med och där mellan mat och sömn. Men fram tills dess tränar jag för fullt här hemma, passar på att umgås med pojkvän och familj, pluggar och lever.

Hej!

Just nu sitter jag på flygplatsen i Wien och väntar på mitt anslutande flyg till Köpenhamn och sedan en tågresa innan jag är hemma i Sverige igen. Ska bli otroligt skönt efter 1,5 vecka på resande fot. Men bäst av allt är att jag kommer hem med en femte plats i bagaget. I förrgår var jag ledsen och besviken, men idag känns det rätt gött. Min säsong har inte varit optimal eller framgångsrik på något sätt. Bröt handen i Mars ju och det har tagit ett bra tag att ta sig hit igen, vara med och slåss i toppen! Jag har fortfarande en bit att vandra och sedan ska jag längre än så! Men att få detta beskedet känns riktigt bra. Nu är det junior VM om ganska så exakt en månad, innan dess är det junior Swedish Open i Stockholm till helgen, massa hårdträning, uppbyggnadsläger i Frankrike och slutligen lite lugnare innan avfärden till Slovenien sker. Ska bli spännande, har aldrig varit på ett VM förut.

judo.se

Handskadan läkt, är nu med och slås om topplaceringarna igen!

Mer info kommer när Fanny får tillgång till internet (admin)

http://www.judocentral.se/featured/521/

Hej!

Förra helgen hade vi ett tre dagars läger upp i Stockholm med fys och judo. En sista kraftanstränging innan vad som väntar imorgon, nämligen jEM här i Sarajevo. Vi anledde hit igår, och kl 19.00 ikväll är det invägning. 10.00 börjar tävlingen imorgon, spännande. Nu gäller det, allt eller inget. Bara in å kriga.

Jag och Mathilda under första träningen på lägret i Stockholm. 

YES! Om mindre än en månad gäller det, då är det junior EM i Sarajevo. Fram tills dess ska jag finslipa formen, för tillfället är det hårdträning som gäller. Förra helgen var jag på seniorernas VMläger i Lindesberg, nästa helg bär det av till Lindesberg igen för juniorernas EMläger samt öppen riksrandori. Är så glad att jag fick chansen att åka, trots ett år fyllt med skador och motgångar. Så nu tränar jag på för fullt på hemmaplan och njuter av att vara just hemma.

Nu är jag hemma från både Berlin och Hästveda. Tävlingen i Berlin var både bra och dålig. Jag fick inte de resultatet jag hoppats på, men min prestation var det inget fel på. Jag är faktiskt nöjd med mina matcher, trotts att jag vann en och förlora två. Vi var totalt 50 st i viktklassen, vilket är väldigt många. Jag fick möta tjejen som är rankad etta i europa samt en mycket duktig fransyska. Det känns som om jag verkligen är påväg tillbaka dit jag var innan min skada, och det är otroligt skönt. Nu väntar jag nervöst på att uttagning till EM ska göras. Den sker på Torsdag och därefter får jag veta om jag får åka eller inte. Har inte gjort de resultat som krävs i år, men pga av att jag var skadad i två månader kan jag få åka iaf om de anser att mina resultat från förra året är tillräckligt bra och att de tror jag kan prestera på kommande EM. Jag håller tummarna för det iaf!

När jag kom hem från Berlin så hann jag vara hemma i 30 minuter, packade upp min väska och packade den igen. Tur man har mer än dubbla uppsettningar av kläder.. Sedan körde pappa in min till Lund och jag hoppade på tåget till Hässleholm, missade bussen med 3 min pga av tåget var en kvart försenat, så fick sitta där och vänta i en timme på nästa buss. Sen var jag äntligen framme i hästveda, efter 3-4 år. Hade otroligt roligt, och som jag saknat det stället. Bästa!

I Berlin var det så otroligt varmt, ca 35 grader, och vi fick inte tillgång till hotellet förrän vid 15 tiden (vi kom dit redan vid 10 tiden) så vi bestämde oss för att leta upp en badplats.


Hallen


från eju.com

Mina fingrar hälsade mig varmt välkommen tillbaka! Sved så in åt när jag schamponerade håret, kan jag lova!

Framme i hästveda, hade en dag då himlen öppnade sig men annars så hade vi väldigt fint väder. Det tackar vi för!

Dragkamp

Lägermat precis så som den ska vara..

Hej!

Nu sitter jag på Kastrup och väntar på morgonflyget till Berlin! Flyget lyfter 07.05 och vi är i Berlin runt 8. Ganska segt eftersom då har vi en hel dag av bara väntan väl på plats. För just nu handlar allt om invägningen, det spelar ingen roll att jag vägt under sedan förra helgens invägning allt handlar fortfarande om kvällens invägning och minutrarna dit går långsammare än någon gång annat. Men med en eller två turer till affären, några timmars sömn på hotellrummet, en och annan promenad runt i området, lunch och filmtittande så ska vi säkert klara av även denna dag. Sedan tävling imorgon, lördag, för min del. De större viktklasserna 63 – +78 (tjejer) och 81 – +100 (killar) tävlar på söndag. Måndagen bjuder på två träningspass och sedan tar jag morgonflyget hem på Tisdag, packar om väskan och beger mig ut i skogen.. Eller närmare bestäm barnensby uppe i Hästveda där klubben har sitt årliga sommarläger.

Hej!
Nu har der hänt mycket sedan jag sist skrev.. Jag har varit på semester med min familj i Paris, kikat på alla sevärdigheter, gått en himla massa, bott flott och tränat på hotellets gym. Sedan var jag hemma två dagar och passade på att både fylla år och fira det med släkten. Nu är jag i Polen, vilket jag har varit sedan i söndags. Det är full rulle här varje dag med 3-4 träningar om dagen. Börjar varje morgon 06.30 med löpning, därefter frukost och drag med slangar. Lunch och sedan en eller två judoträningar. I eftermiddag är vi dock helt lediga, välförtjänt och mycket skönt. Kommer hem på onsdag och åker vidare igen på Fredag till Liberec, Tjeckien med landslaget för tävling!

ge wp-image-815″ />

Hej!

Den senaste tiden har jag gått på ytterligare en student, tränat, varit på 80års kalas, “firat” midsommar på ett plan till turkiet, njutit av en veckas solsemester i Alanya, umgåtts med familjen och tränat lite till. Min kropp skriker av träningsvärk just nu, men det gör absolut ingenting. Är nämligen såå glad!! Igår och i förrgår gick det riktigt bra på gymmet. Övningar jag inte kunnat göra på mycket länge gick nu smärtfritt – så nu ska jag bli starkare än jag någonsin varit! Lycka.  Och det bästa av allt är att judon drar igång idag. 2 timmar står på schemat. Ska bli så kuul!

Hej!

Nu är det Studenttider här nere i Skåne. Lund tar studenten hela veckan. Jag firade min student förra året, men det är först nu jag är klar på riktigt. I morgon väntas en avslutning i Domkyrkan och sen aldrig mer. Skönt, roligt, sorgset och spännande. Nu ligger det nya utmaningar framför fötterna på mig. Passande nog i alla studentmottagningar är det vilovecka. Kryper dock i benen, vill ut och röra på mig. Men återhämtning är minst lika viktigt, så det är bara att försöka lugna ner sig lite.

Nu är jag hemkommen från Liebnitz, Österrike! Bästa på länge, kanske inte resultatmässigt men att vara tillbaka är så otroligt skönt och härligt. Som jag har saknat detta. Synd bara att detta var sista tävlingen för våren. Men nu är det hem och träna, få tillbaka styrkan fullt ut, komma in i det helt igen och sedan kör vi i slutet av juli, början av augusti igen! Prag och Berlin är det som står på tur då. Men innan dess ska jag på träningsläger i Polen. Ser fram emot sommaren!!

På flygplatsen i Wien, skulle åka inrikes men flyget blev inställt så istället blev det en 3 timmar lång busstur (ist för 35 min i luften)..

Väl framme på hotellet satt Buddha och vaktade över mitt rum.

Protokollet

Lägret efter tävlingen gick riktigt bra och var så kul!

Alla läxor, prov, inlämningar & presentationer för den här termin är FINITO. Vilket betyder att jag inte har någonting kvar i gymnasiet. Efter 4 år är jag äntligen klar. Underbar känsla det där asså. Och jag är redo för Österrike. Sjukgymnasten gav mig klartecken att allt var läkt och det var bara in å köra. Låter super i mina öron. Imorgon har jag gymnasiet sista skoldag någonsin. På Torsdag åker jag till Stockholm för att fira Student och på Fredag lyfter planet till Graz. Lycka är ordet!

Nu ska jag ut och springa!!

Har införskaffat mig ett par nya löparskor, då jag börjat fått ont i smalbenen (början till benhinneinflammation?) när jag sprang med de gamla. Blev samma modell som sist, bara en nyare variant. Så bytte ut mina Nike air pegasus+28 till ett par +29. Måste säga att jag gillar färgen skarpt och att jag tror att vi kommer att bli bra kompisar, jag å skorna!

Hej!

Oj nu har det hänt mycket sedan jag sist skrev, många roliga och tråkiga saker. Först och främst har gipset, äntligen fått åka av efter 6,5 vecka. Dock är inte benet helt läkt, det var väl egentligen för mycket att hoppas på ( fick alltså ställa in europacupen i Kiev, skulle ha tävlat igår i så fall nämligen . Det kommer att ta 4-6 veckor från det att gipset är av, så om det går fort och det framförallt känns har jag i alla fall fått ok från läkarna att tävla i Österrike den 2 juni. Så håller tummarna stenhårt för det. Har träffat sjukgymnast och massa annat folk som hjälpt mig med skydd (så att jag kan träna fram tills dess) och övningar för att få tillbaka både rörlighet och styrka så fort som möjligt.

Gipset åkte av i tisdags och det tog hela dagen, sedan hade jag en lektion med betygsamtal i onsdags följt av en lång ledig helg. Det vankades judotävling (Budo nord cup) inne i Lund där många av mina klubbkompisar tävlade så var där inne och hejade! Njöt av ledigheten och umgicks med familjen.

Sedan återvände jag till skolan och möttes av hemska nyheter, en av mina klasskompisar har gått bort. Tänker inte gå in på detaljer, men det var en tung vecka med massa samtal, tårar och delade minnen i klassen. Träningen fick lida i början av veckan för kroppen och framförallt huvudet var inte med, ville inte vara med. Men nu är jag på banan igen och igår sprang jag som bara den i mina nya löparskor. Snabba som blixten var de, tror vi kommer bli bra kompisar.

Förutom detta har jag hunnit skriva 2 prov, lämnat in två inlägg, firat lillebror som fyllde 18 i torsdags (16 maj), varit i Folketspark i Malmö och kollat på eurovision och tränat mina första judopass. Nu ska jag återvända till pluggbubblan, har 3 inlämningsuppgifter denna veckan och bara en är påbörjad. Sedan väntar judoträning och hockey-vm framför projektorn här hemma.

Såhär såg handen ut samma dag som gipset hade rykt. Fortfarande något svullen, vit som bara den, fortfarande blåslagen, tjock av död hud, långa naglar, stel och bulan på handen kommer jag att få leva med resten av livet.

Firade med att slänga ihop det som fanns hemma till en lunch, gott blev det.

Sedan firade jag ännu mer, firade långhelgen med ett gympass. Första utan gips dessutom, vilket befrielse.


Under Kristihimmelfärs-helgen åkt jag över till Köpenhamn med föräldrarna och åt brunch å gick på Ströget. Mysigt!

…..

Hejhej!

I morse var jag i Malmö och fick handen röntgad igen, för att dem ska kunna se hur pass bra det har läkt. Så håll tummarna med mig att allt ser super ut! Trött på gipset nu. Varit det ett bra tag!!! Vill kunna träna och tävla som innan. För att inte nämna alla vardags sysslor och skolarbeten. Till exempel nationella i svenska b, uppsats skrivning. Men det gick över förväntan – trots att det blev fel med sparandet så när jag kom tillbaka efter lunch så hade allt försvunnit. Det var bara till att skriva om det igen…

Nu njuter jag av lite ledighet i två dagar, valborg och 1a maj. Ska dra på mig dojorna och gå ner till klubben & titta på när de andra sliter & längta ännu lite mer tills jag får stå där med dem igen!

2 bilder från förra veckan när jag bytte gips. Nu är det bara drygt en vecka kvar, sedan påbörjas rehaben!

Hej!

Just nu sitter jag i skolan och väntar på att mina klasskompisar ska avsluta sin fysiklektion, det är dock 45 minuter kvar, sedan ska vi äta lunch & därefter väntar ett idrottspsykologiprov. Tur man har förstående lärare så att man får skriva alla proven på datorn, hade varit sådär kul att behöva skriva med vänster – och än mindre läsligt för mina lärare. Kanske därför de tillåter mig skriva på datorn, för att underlätta för sig själv. Äh, vad spelar det för roll – glad är jag iaf!
Pratade nyss med min landslagstränare, om framtiden med min hand. Vi avvaktar och ser vad läkarna säger, men förhoppningen är givetvis att kunna tävla & träna i Ukraina den 18 maj. Men time will tell. Längtar väldigt mycket till det att jag får komma igång med judon på riktigt igen. Har lyckats köra ett lugnt teknik pass, men är inte så många kast jag kan göra. För att vara exakt så är det ett kast, och inte ens till fullo. Men det känns ändå bättre än inget!

Var och gipsade om handen i måndags, skönt att få tvätta handen och röra lite på fingrarna. Gipset var dessutom lite sönder. Så inget allvarligt eller något sådant, bara byte av gips helt enkelt. Men känns ändå som om saker börjar hända nu. På måndag är det en ny CT-röntgen och sen är det bara drygt en vecka tills doktorn får säga sitt.

Glad tjej som fått på sig dräkten för första gången sedan skadan.

Styrketräning funkar det också, om än lite annorlunda!

Hemma träning, judofys. Balansplatta, drag med gummiband och klämgrej till handen.

Bilder som dessa får mig att längta ännu mer, men nu är det mindre än 2 veckor kvar! åååh.

Har varit mycket denna veckan, och träningen har blivit lite lidande. Bland annat har jag haft två möten, ett prov att plugga till, jobb, skola, träning att kolla på, en shoppingrunda på Stadium och självklart några träningar. Men nya tag idag, har genomfört ett fyspass bestående av drag med vänsterarmen, balansplatta, magövningar och lite handstyrka. Och nu ska jag snart sätta mig på motionscykeln ute i vardagsrummet och trampa intervaller. Sen ska jag njuta av att det är fredag!

Imorgonbitti blir det ett långdistanspass ute, förhoppningsvis i solen och sedan gäller det att sätta sig in i pluggbubblan – svenska nationella tal står på att göra listan!

Bilder efter måndagens löptur ute i det härliga vädret!

Jag var som sagt på handkirurgen i Malmö i tisdags, jag slapp operation! Men behövde ha gipset i totalt 6 veckor, sedan 2 veckors rehabiliterings tid. Så tyvärr inget Ryssland eller något senior SM för min del. Är jättebesviken men finns inte så mycket att göra åt saken, jag kan inte på skynda läkningsprocessen av en benbit. Så nu är det bara att bita i det sura äpplet, träna det jag kan träna (är glad att det inte var fot eller knä jag skadat, för då hade utbudet av träning varit betydligt mindre!) Och ladda mentalt inför europacupen i Kiev, Ukraina 18 Maj!
Undertiden har jag en hel del i skolan som ska göras så skolarbete i kombination med den träning jag kan, lite jobb på simskolan, utbildning, häng med familj å vänner så ska tiden nog rulla på snabbt hoppas jag. Nu ska jag iaf plugga Historia och om en timme cyklar jag ner till klubben för att titta på när de andra sliter och blir svettiga och sist men inte minst blir det intervallträning!

Nya gipset som jag fick på handkirurgen

Har även nya skor

Idag var jag på en så kallad CT-undersökning i Malmö och tog några bilder på handen, väntar fortfarande på resultatet. Får veta det på tisdag när jag ska till handkirurgen. Hoppas fortfarande på att jag slipper operation, även om de trodde det skulle behövas. Ryssland om 3 veckor ju, skickade upp pass och visum-ansökan till Stockholm igår. Idag däremot ska jag fira påsk med släkten, springa en runda och plugga idrottspsykologi.

Här ser man att en bit av benet där pekfingret fäster har lossnat och tryckt ut tummen så att den inte riktigt ligger där den ska..

Kom hem i lördags kväll från Bad blankenburg i Tyskland. Tog ca 9h enkel resa med bil ner. Var jättetaggad och kroppen kändes bra. När vi kom fram på fredag började det hela vända… Vägde i och för sig bra, så vi skyndade till affären och köpte på oss tävlingsmat sedan fick vi bekedet om att vi inte skulle bo på träningscentret eller vad jag ska kalla det utan 10 min bort med bilen, i en annan by. Gick och vägde in, det var kaos som vanligt och vakterna var segare än någonsin så tog evigheter. Sedan körde vi till vårt hotell, som på bilden såg jättemysigt ut.. Oj vad skenet bedrog! Kommer fram till ett vandrarhem, med jätte otrevlig personal, stenhårda sängar, iskalla rätt skabbiga rum, gemensamma toaletter å dusch, ingen handduk (när vi bad om att få, trotts att det kostade, så fick vi typ hand-handdukar.. Hur skulle vi torka oss med dom??) Och gud vet vad. Fy nej! Gick i alla fall ut och åt och sedan hopp i säng. Bestämde oss även för att åka hem direkt efter tävlingen i stället för att sova ut på vandrarhemmet och sen sticka, så checkade ut på morgonen och åkte till tävlingshallen. Uppvärmningen gick bra, och jag hade en finska i första matchen. Och det gick väl bra tills det att jag kastar henne och min hand landar konstigt i mattan. Det gjorde ont, men det var ju tid kvar på klockan och jag ledde så bestämde mig för att fortsätta. Lyckades köra med en hand och sedan rulla henne nere i mattan i newaza (mattfight) och fick ippon (högsta poäng) och då var matchen slut. Min hand såg verkligen inte bra ut och jag hade ingen kraft i den så efter många om och men beslutade jag mig ändå för att det inte var värt eller ens lönt att fortsätta tävla. Vilket var jättetråkigt då jag kände att jag kunde gå långt i lottningen, kroppen svarade på vad jag gjorde å att jag vet att jag har kapaciteten till det. Men ibland vill det sig ändå inte. Så så fort de andra tjejerna hade tävlat klart satte vi oss i bilen å körde hem. Väl hemma tog jag med mig kusinen till akuten och spenderade 7 h där, och mycket riktigt som jag befarade så var den bruten. Nu väntas ännu en undersökning i veckan för att reda ut den “spännande”frakturen å därefter får vi se om det blir operation eller inte. Jag hoppas på inte!!

Ingenting är omöjligt, det står det i min lärobok i idrottspsykologi!

Tove och Frida försöker värma sig på elementet och kollar New Girl

Idrottare?? Ehe…

Lottningen, min pool. Totalt var vi 59 per vilket är vääldigt många.

Strax efter matchen.. Här syns även hallen i bakgrunden.

Och såhär tycker jag om att ha gips, tummen ner!

Tröstar mig med lite av tysklands bra saker iaf så som Coca ccola vanilla (förlåt för sned bild, orkar inte ändra just nu)

Medan mamma och pappa är och göttar sig i Karibien så väntas det snöstorm, här hemma, i veckan. Men just nu skiner solen och jag ska snart bege mig ut på en liten löptur och sedan vid fem är det judo som gäller. Dagarna flyger förbi och snart kommer mamma å pappa hem igen, halva tiden har snart gått, och jag åker ju till Tyskland på Fredag.

Fick köra lillebror till jobb innan 08.00 i går, lördag, så då passade jag på att åka till gymmet efteråt.

Folktomt och skönt!

En av fördelarna med att mamma och pappa är bortresta; farmor kommer med hemleverans av nygräddade pannkakor. Mumma!!

Hej

Sedan sist har jag bara varit hemma och tränat på, gått i skolan, jobbat & umgåtts med familjen. Vilket inte är så bara utan något väldigt uppskattat. Snön letade sig hit igår igen, i en form av snöstorm. Fy! Men något som sätter lite extra fart på mig är att jag nu går in i en ny träningsfas – “förberedelse 1” heter den. Vilket innebär kortare intervaller, maxstyrka och ett gäng tävlingar. Äntligen, som jag längtat hela vintern. Om 1,5 vecka bär det av till Tyskland och därefter är det påsklov. Har bara 6 skoldagar, vilket är väldigt skönt. Har haft studiedag idag så har faktiskt pluggat hela dagen. Men nu bär det snart av till judon för träning.

Rosa på gymmet!

Lyxfrukost i form av scrambled eggs och bacon, yummi!

En morgonträning med procivitas i Malmö!

Solen har fortsatt att titta fram nu i dagarna, vilket ger enorma vårkänslor. Dessutom har det gått och blivit mars månad, härligt värre. Träningarna flyter på bra dem också, vilket alltid är skönt. Inte så fasligt mycket i skolan heller så just nu känns det som om allting bara rullar på. Försöker passa på å njuta av tillvaron så mycket som det går.

På vägen hem från Göteborg, här i spårvagnen. Tog med oss solen hem verkar det som!

Åt mellanmål ute och passade på att njuta av solen en eftermiddag

Bild från ett av veckans gympass

Idag har solen tittat fram och gett oss massor med vårkänslor. Satt i skolan och längtade tills jag kom hem så att jag kunde få springa mina intervaller, och gud vad härligt det var. Om jag hade fått bestämma hade det varit sol alla dagar om året. Fast då hade det nog inte gått så bra med jordbruket och sådär.. Aja.

Göteborg i helgen var väldigt roligt och lärorikt. Kul att träffa hela gänget! Hela 3,5 vecka tills nästa event som är en stor tävling nere i södra Tyskland. Längtar!

Precis innan intervallerna innan idag. Nu laddar jag med plugg i soffan inför kvällens judoträning.

Har haft ett skönt, lugnt lov här hemma. Men nu blir det lite mer fart i vardagen igen med skola och sådär. Men först träningsläger! Väskan är packad och jag är redo för en helg i götet. Ska bli riktigt roligt och ett perfekt avslut på detta lov. Nu ska jag plocka undan lite grejs här hemma och sen sticker vi (jag, david och victor) Kul att det är lite fler från klubben denna gång, så man får sällskap på tåget.

En mys frukost på espresso house med pojkvännen nu i veckan.

Väskorna packade, väntar på att jag ska åka.

Och jag väntar mest på att tiden ska rullar. Om 15 minuter åker jag!

Nu har jag njutit av mitt SM guld i två dagar, en otroligt skön känsla det dära måste jag säga! Nu kan ingen ta ifrån mig denna titel heller, svensk junior mästare. För nästa år blir jag senior. Hur firas guldet då? Jo med sportlov och slapp i soffan. Ikväll är det en lite lugnare träning i form av yoga, sedan drar vi igång igen med styrketräning, intervaller, judo och avslutar veckan uppe i Göteborg med landslaget där vi självfallet ska träna judo, med inriktning på teknik träning men även pilates, bowling, umgås och ha kul! Ser fram emot det och resten av våren, längtar tills touren drar igång. Ska bli så kul så!!

En aningen fokuserad tjej under tävlingens gång. 

På lördag är det dags, junior SM “på hemmaplan”. Inte riktigt hemma i Staffanstorp, men det är i Landskrona och inte Sundsvall som för något år sedan. Skönt att inte behöva sitta på en buss i 15 timmar, men föredrar ändå när det är en bit iväg så att man får sova på hotell och får hela den tävlingskänslan i kroppen. Känns inte som det är något stort om jag sover hemma i min egen säng. Men det ska nog gå bra ändå, väl på plats i hallen kommer taggen. Så nu denna veckan är det de sista förberedelserna. Lite mindre träning och lite mer explosivt än tidigare veckor. Ska även gå min första hela vecka i skolan denna terminen. 5 dagar med totalt 7 lektioner, skriva ett prov och jobba några timmar på burlövsbadet.

Vill också säga ett stort grattis till min fina mamma som fyller år idag, så GRATTIS mamma!

Bild från förra årets J-SM uppe i Lindesberg, här finalen!