Hej!

Förra helgen var jag uppe i Stockholm, på Bosön närmare bestämt. Det var såklart jättekul, men fruktansvärt svårt, att packa väskan för ett träningsläger. Svårt eftersom det inte skulle packas ner en dräkt, vad packar man då? Kändes som om jag hade glömt mer än hälften av grejerna, men det hade jag inte. Men skönt att få byta Staffanstorpsmiljön mot svettiga lokaler, lika galna människor som en själv, skratt och bara vara hemifrån lite. Vi hade maxtester då de andra ska åka på EM nu i veckan och alltså körde igenom alla musklerna en sista gång innan den lite lugnare träningen skulle börja. Kunde inte göra så många tester, då många är knä relaterade och ville inte riskera någonting samtidigt som det inte är speciellt lönt att maxa något som är mycket lägre än det man tidigare gjort för det blir inte bli i träningsupplägget senare då. Men de jag kunde köra gick helt okej, det var väll inte direkt några personliga rekord men med tanken på skadorna jag haft och på grund av dem inte kunnat träna på det sättet jag brukar, och fortfarande inte fått tillbaka den styrkan jag haft så är jag nöjd med att tangera mina rekord. När jag är helt 100, då vet jag att det finns betydligt mer att hämta i denna lilla kropp!
Pratade även med Drugge, sok’s sjukgymnast och han lämnade bra besked om mitt lilla knä. Det var väldigt stabilt i sidled (WEYY!) och glappet var minimalt (WEYY!!) så det var mer eller mindre bara till att börja smyga igång med teknikträning – i form av stilla stående ingångar! Lyckan var enorm och jag svävade på moln hela vägen hem. Har sedan dess kört 3 teknikpass, och det känns fruktansvärt bra måste jag säga. Oförskämligt bra!

Vart och träffa min sjukgymnast här hemma i Lund också, vi gjorde ett antal tester som man måste få godkänt på för att ha tillåtelse att återgå till sin idrott. Det var hopp, balans och koordinationsövningar. I hoppen hoppade jag längre på mitt skadade knä än på mitt friska – så inget att klaga på där inte. Balansen hade jag lite svårt med när jag var på plats, stod bara 20 sekunder (med stängda ögon, armarna i kors och andra benet upp i 90 grader) på det dåliga medan full tid (1 min) på mitt friska. Dock har jag testat mig själv här hemma, i träningssyfte för att bli bättre, och då har jag klarat 1 min och 28 sekunder . Men det var främst balansen inuti knäet som jag behövde öva lite mer på. Men måste tillägga att normalt sätt så dessa tester inte ens att tänka på vid denna tiden och att jag fick godkänt på alla utom 1 är då helt fantastiskt. Ska göra om några av testerna den 6 Maj igen, och då ska jag fullkomligt krossa dem! Motivationen är det inget fel på, absolut inte nu när jag har fått börja komma upp på mattan igen. Det är ju dit jag vill!!