Hej!

Oj nu har det hänt mycket sedan jag sist skrev, många roliga och tråkiga saker. Först och främst har gipset, äntligen fått åka av efter 6,5 vecka. Dock är inte benet helt läkt, det var väl egentligen för mycket att hoppas på ( fick alltså ställa in europacupen i Kiev, skulle ha tävlat igår i så fall nämligen . Det kommer att ta 4-6 veckor från det att gipset är av, så om det går fort och det framförallt känns har jag i alla fall fått ok från läkarna att tävla i Österrike den 2 juni. Så håller tummarna stenhårt för det. Har träffat sjukgymnast och massa annat folk som hjälpt mig med skydd (så att jag kan träna fram tills dess) och övningar för att få tillbaka både rörlighet och styrka så fort som möjligt.

Gipset åkte av i tisdags och det tog hela dagen, sedan hade jag en lektion med betygsamtal i onsdags följt av en lång ledig helg. Det vankades judotävling (Budo nord cup) inne i Lund där många av mina klubbkompisar tävlade så var där inne och hejade! Njöt av ledigheten och umgicks med familjen.

Sedan återvände jag till skolan och möttes av hemska nyheter, en av mina klasskompisar har gått bort. Tänker inte gå in på detaljer, men det var en tung vecka med massa samtal, tårar och delade minnen i klassen. Träningen fick lida i början av veckan för kroppen och framförallt huvudet var inte med, ville inte vara med. Men nu är jag på banan igen och igår sprang jag som bara den i mina nya löparskor. Snabba som blixten var de, tror vi kommer bli bra kompisar.

Förutom detta har jag hunnit skriva 2 prov, lämnat in två inlägg, firat lillebror som fyllde 18 i torsdags (16 maj), varit i Folketspark i Malmö och kollat på eurovision och tränat mina första judopass. Nu ska jag återvända till pluggbubblan, har 3 inlämningsuppgifter denna veckan och bara en är påbörjad. Sedan väntar judoträning och hockey-vm framför projektorn här hemma.

Såhär såg handen ut samma dag som gipset hade rykt. Fortfarande något svullen, vit som bara den, fortfarande blåslagen, tjock av död hud, långa naglar, stel och bulan på handen kommer jag att få leva med resten av livet.

Firade med att slänga ihop det som fanns hemma till en lunch, gott blev det.

Sedan firade jag ännu mer, firade långhelgen med ett gympass. Första utan gips dessutom, vilket befrielse.


Under Kristihimmelfärs-helgen åkt jag över till Köpenhamn med föräldrarna och åt brunch å gick på Ströget. Mysigt!

…..