Just nu vill jag sätta på mig dräkten, och aldrig sluta träna. Ständigt utvecklas och nå toppen. Det går inte en dag utan att jag längtar tills jag äntligen får börja min resa dit, men vissa dagar är absolut svårare än andra. Detta är en sådan dag. En dag när det känns som man varit skadad i en evighet, en dag då man inte vill något annat än träna judo. Det är jobbigt och svårt. Men man kan inte mycket mer än stå ut, även om det är fruktansvärt. Så just nu får det gärna bli januari, så att jag iaf kan få stå på mattan igen. Men först jul och nyår, så det ska nog bli bra. Får väll snöra på mig löparskorna snart (imorgon) så känns det säkert bättre igen.

sv

Share