2014, det skulle fan ta mig bli ett bra år. Det hade jag bestämt. Och det började helt fantastiskt med ett läger på Playitas, Kanarieöarna. Sol, värme och najs träning. Vad mer kan man fråga efter? Flög sedan direkt från Kanarieöarna till Stockholm och tog tåget till Lindesberg morgonen efter… Där vände allt, på en millisekund. Pang sa det, och korsbandet var av. Ville inte tro på läkarna fastän röntgenbilderna talade klarspråk. Månader av rehab väntades.

Åkte sedan upp till Bosön och gjorde lite fystester, med betoning på lite. Det var inte många jag kunde göra, men var kul att träffa kompisarna igen. Därefter åkte jag hem, och tränade ännu mer rehab. Strax där efter fick jag göra mina första ingångar och det byggdes sakta men säkert upp till full fight.

Juli kom och jag var så glad, skulle åka iväg på första aktiviteten sedan skadan. Ett tufft läger i Ryssland väntade, men det blev kortvarigt. Tredje träningen gick knäet ur led, så var tillbaka på ruta ett och en operation bokades. Men innan själva operationen åkte jag en sväng till Egypten med pojkvännen – helt underbart var det där. Livet under ytan, värmen, dromedarerna, ja asså vill tillbaka!

Efter operationen har det inte hänt mycket, mest rehab men hoppade faktiskt runt ett helt Color run på kryckor där i början. Men nu ser jag fram emot 2015, och hoppas så att det, iaf ur judosynvinkel, blir ett betydligt bättre år. Börjar med ett läger i Skurup, dit flera riktigt stora namn inom judovärlden kommer. Inte för att det blir någon judo för min del, men ska vara lite ledare för klubben också ska vi ha lite möten med landslaget – så det blir nog bra ändå.