Hej,

nu vart det återigen längesen jag uppdaterade bloggen. Anledningen är den samma, det är inte så spännande att skriva om samma övningar dag ut och dag in. Speciellt nu när min sjukgymnast har semester. Jag har fått ett gäng övningar att göra under sommaren, när de blir lätta lägger jag på ytterligare belastning. Än så länge har jag klarat mig bra, har dock fått ett nummer och ett namn att kontakta om jag stöter på något ovanligt eller känner att jag behöver träffa någon – så är självklart inte lämnat helt åt sticket. Men som sagt det går bra och jag tror inte jag kommer behöva utnyttja telefonnumret något alls, men känns givetvis tryggt att ha det.

Idag har jag haft vilodag, vilket började med sovmorgon till kl 9. Skönt! Sedan har det blivit en liten promenix med mamma å pappa vid havet. Hem och åt rester från i gårkväll – grillspett! YUMMI. Sen dess har jag suttit och fixat med athleteanalyzer, vilket är ett OTROLIGT komplext och givande verktyg. Där kan vi fylla i både våra tävlingar och träningar. Man berättar exakt vilka muskler som jobbar i de olika övningar och i tävlingarna så dokumenteras allt, varje liten matchsekund. Just nu har jag tillexempel genomfört 720 av veckans planerade 918 träningsminuter. Det tar givetvis en hel del tid att dokumentera (speciellt tävlingsdelen) men det ger en också väldigt mycket information om ens svagheter och styrker. Vad man borde träna mer på och hur det har gått mot de olika motståndarna. Man kan se mönster, vad som fungerar bäst för en och mycket mycket till. Helt sjukt! Just träningsbiten brukar vara att bara fylla i att man har gjort passen, men nu när jag är skadad så lägger jag upp min egen träning och jag hade många nya pass som inte redan fanns inlagda – därav har det tagit lång tid idag. Men förutom det har jag även läst lite i boken Jag är Zlatan Ibrahimovic, antagligen typ sist i världen med den bedriften dock.

Sedan sist jag skrev har jag som sagt varit på det sista sjukgymnastbesöket för sommaren, nästa är igen den 16/8. Sedan har jag varit på semester genom Europa med familj och släkt. Min morbror har nämligen CYKLAT till Paris med team Rynkeby Malmö (i förmån för barncancerfonden) och pappa har kört servicebilen. Så vi packade in oss i två bilar och körde ner för att möta upp dem i målgången. Vi hann med två stopp i Holland innan vi stannade till i Belgien för att heja upp alla cyklister för den berömda backen i Huy. 26% lutning på sina ställen och den var inte kort om man säger som så. Var jobbigt att bara gå upp för den, men herregud vilka kämpar och hjältar för den delen. Därefter körde vi till Paris och gjorde stan på fredagen innan vi äntligen fick träffa dem i målgången på lördagen. På vägen hem körde vi inom Luxemburg, bara för att liksom. Ytterligare ett land att registrera i appen. Appen säger att jag har varit i 56% av Europa och 13% av världen. Har en bit kvar alltså, haha! Mitt där i resan passade jag på att fylla år också, 23 år. Väl här hemma har det blivit mycket träning och mycket njutande av det fina vädret som vi tog med oss hem. Annars är det snart hästveda så det absolut sista håller på att förberedas och därefter drar höstterminen igång igen. Ska bli en spännande höst, får njuta av mina små fighters framgångar på mattan! Sen är det snart min tur igen. OS drar igång snart också, det har väl inget missat? Svenska judolaget består av inte mindre än FYRA (!!!) personer. Så galet impad av dem allihopa. En gnutta stolt också, trots att det verkligen inte har någonting med mig att göra. Skulle vilja säga att jag kommer följa judon slaviskt hemifrån, dessvärre är judon först ut på programmet och vi befinner oss därmed i Hästveda. Mycket upp på dagarna och väldigt dåligt internet, men ska göra mitt bästa för att iaf se svenskarnas fighter. Inget man vill missa direkt! Just nu befinner de sig dock i Portugal på preecamp. Är aningen avundsjuk, här är jag hemma och får inte ens ta ett enda ordentligt löpsteg? Vissa dagar är det helt enkelt lite jobbigare att vara skadad än andra. Men jag får försöka se det som inspirerande och motiverande ist. Måste glädjas åt MINA framsteg. För att för 5 månader sedan var jag inte ens opererad. Om ca 5 månader står jag på mattan och kör mitt första riktiga judopass! LÄNGTAR!

Ursäkts för århundradets längsta textinlägg från min sida. Bjuder på några bilder ist: