Hej,

Förra helgen gjorde jag min tävlings-comeback sedan 2013. Det var helt magiskt! Men samtidigt så kändes det som om jag aldrig varit ifrån det – det var så självklart allting. Klart att jag var lite extra nervös inför första matchen och jag stressade upp mig lite i början. Men allt som allt så är jag väldigt nöjd med känslan och prestationen med min comeback. Blev inte sämre av att komma hem med ett guld att hänga upp i prisskåpet. Hade gjort en ganska lång bantning  – men där jag hade kunnat äta nästan som vanligt hela tiden. Små förändringar som gav stora resultat. Vägde in på lördagmorgon på 56,9 och strax därefter hade vi uppvärmning och jag kände mig hur pigg som helst. Blev sedan uppflyttade i -63, då jag var ensam i -57. Men det gjorde inte så mycket – blev fler matcher (hela 4 st! Det är många för att vara på en sydcup) och lite tyngre motstånd. Det var några som sa till mig att “men åh då hade du inte behövt hålla igen och väga in i 57”, men jag ville göra det oavsett om där var motstånd till mig eller inte. För jag ville känna hur kroppen skulle reagera och dessutom vara nere i vikt till nästa tävling (som är nu till helgen). Kroppen kändes som sagt väldigt pigg på uppvärmningen och fortsatte att kännas bra under hela tävlingen. Vilket såklart var superskönt! Axeln som jag haft ont i ett litet tag nu kände jag inte av alls under tävlingen, antagligen pga all adrenalin som pumpar i kroppen. Men det var skönt att inte bli störd av den, var faktiskt lite orolig innan tävlingen hur det skulle kännas. Men det blev iaf 4 matcher och 4 ippon (högsta poäng) – 2 på kast och 2 på fasthållning, och därmed en guldmedalj att hänga runt halsen. För att sammanfatta min första tävling på nästan 2 år så kunde det inte gått bättre. Men nu laddar jag upp inför helgen tävling – vilket är en betydligt större tävling, nämligen European Judo Cup (SWOP – Swedish Open) i Lund. Nästan på hemmaplan!

sydcup

sydcup-prispall

Share