Hej,

Nu har det gått drygt en vecka sedan landslagslägret i Stockholm. Kände mig duktigt sliten i kroppen hela förra veckan – så avslutade den med lite mer vila än planerat och i går kändes det betydligt bättre. Även om gårdagens pass var riktigt jobbiga så var kroppen ändå med på vad jag gjorde och svarade på det sättet jag hoppades på. Imorse kändes kroppen pigg och fräsch igen även fast jag fick använda skallen för att orka dagens två sista intervaller. Det gäller att hitta tillbaka, våga och orka pusha kroppen fastän huvudet skriker nej. Det är inte farligt att bli trött, men man måste också lyssna på kroppens signaler så att det inte blir för mycket – för då kommer skadorna betydligt lättare. Och skadad är det sista jag vill bli just nu!

Bjuder på några trötta bilder;