Kom hem i lördags kväll från Bad blankenburg i Tyskland. Tog ca 9h enkel resa med bil ner. Var jättetaggad och kroppen kändes bra. När vi kom fram på fredag började det hela vända… Vägde i och för sig bra, så vi skyndade till affären och köpte på oss tävlingsmat sedan fick vi bekedet om att vi inte skulle bo på träningscentret eller vad jag ska kalla det utan 10 min bort med bilen, i en annan by. Gick och vägde in, det var kaos som vanligt och vakterna var segare än någonsin så tog evigheter. Sedan körde vi till vårt hotell, som på bilden såg jättemysigt ut.. Oj vad skenet bedrog! Kommer fram till ett vandrarhem, med jätte otrevlig personal, stenhårda sängar, iskalla rätt skabbiga rum, gemensamma toaletter å dusch, ingen handduk (när vi bad om att få, trotts att det kostade, så fick vi typ hand-handdukar.. Hur skulle vi torka oss med dom??) Och gud vet vad. Fy nej! Gick i alla fall ut och åt och sedan hopp i säng. Bestämde oss även för att åka hem direkt efter tävlingen i stället för att sova ut på vandrarhemmet och sen sticka, så checkade ut på morgonen och åkte till tävlingshallen. Uppvärmningen gick bra, och jag hade en finska i första matchen. Och det gick väl bra tills det att jag kastar henne och min hand landar konstigt i mattan. Det gjorde ont, men det var ju tid kvar på klockan och jag ledde så bestämde mig för att fortsätta. Lyckades köra med en hand och sedan rulla henne nere i mattan i newaza (mattfight) och fick ippon (högsta poäng) och då var matchen slut. Min hand såg verkligen inte bra ut och jag hade ingen kraft i den så efter många om och men beslutade jag mig ändå för att det inte var värt eller ens lönt att fortsätta tävla. Vilket var jättetråkigt då jag kände att jag kunde gå långt i lottningen, kroppen svarade på vad jag gjorde å att jag vet att jag har kapaciteten till det. Men ibland vill det sig ändå inte. Så så fort de andra tjejerna hade tävlat klart satte vi oss i bilen å körde hem. Väl hemma tog jag med mig kusinen till akuten och spenderade 7 h där, och mycket riktigt som jag befarade så var den bruten. Nu väntas ännu en undersökning i veckan för att reda ut den “spännande”frakturen å därefter får vi se om det blir operation eller inte. Jag hoppas på inte!!

Ingenting är omöjligt, det står det i min lärobok i idrottspsykologi!

Tove och Frida försöker värma sig på elementet och kollar New Girl

Idrottare?? Ehe…

Lottningen, min pool. Totalt var vi 59 per vilket är vääldigt många.

Strax efter matchen.. Här syns även hallen i bakgrunden.

Och såhär tycker jag om att ha gips, tummen ner!

Tröstar mig med lite av tysklands bra saker iaf så som Coca ccola vanilla (förlåt för sned bild, orkar inte ändra just nu)